Igår besökte jag länsteatern för att se föreställningen Det osynliga med efterföljande kulturdebatt. Föreställningen bygger på en monolog som tar upp ett slags kultur i kris, som de kallar det, de där kulturelitisterna. I lokalen sitter en hel drös, säkert många självutnämnda, konstnärer och de talar om det omoraliska i att INTE tvinga alla människor att betala för kulturen. De talar vidare om att konsten och kulturen måste finnas där som en provokatör och att vi måste se till att de stackars svältande konstnärerna får bröd för dagen, ty de är för hårt arbetande och har för lite tid för att kunna sälja sig själva och på så vis överleva. Kulturen hör inte hemma på en fri marknad, menar de och de är rädda för att kulturen, om individen själv fick välja, skulle dö ut.
-
Är det moraliskt riktigt att tvinga individer att betala för sådant som de själva inte skulle välja att betala för om det erbjöds dem på en fri marknad? Det tyckte tydligen gårdagens samling människor. Jag tror att människan är intresserad av kultur. Jag själv betalar gärna för att gå på teater och bli lite mysigt provocerad eller att gå på konsert innehållande verken av någon klassisk tonsättare, detta trots att jag är nyliberal. Vi nyliberaler är ju kulturhatare, i alla fall enligt våra kulturpolitiska motståndare. Problemet ligger snarare i att kulturarbetarna inte marknadsför sig själva tillräckligt. Tala bara om för oss att ni finns och vad ni gör så ska ni nog se att vi kommer till er och betalar.
-
När jag igår ställde frågan om den moraliska riktigheten i skattefinansierad kultur vände sig hela församlingen om och såg på mig med ett sådant hat, så om blickar kunde döda så hade någon stackare varit tvungen att skrapa bort min hjärnsubstans från det annars så vackra taket i Örebro länsteaters salong. Det är ju kul att man kan provocera de självutnämnda provokatörerna. Är jag kulturarbetare nu?
-
Är det moraliskt riktigt att tvinga individer att betala för sådant som de själva inte skulle välja att betala för om det erbjöds dem på en fri marknad? Det tyckte tydligen gårdagens samling människor. Jag tror att människan är intresserad av kultur. Jag själv betalar gärna för att gå på teater och bli lite mysigt provocerad eller att gå på konsert innehållande verken av någon klassisk tonsättare, detta trots att jag är nyliberal. Vi nyliberaler är ju kulturhatare, i alla fall enligt våra kulturpolitiska motståndare. Problemet ligger snarare i att kulturarbetarna inte marknadsför sig själva tillräckligt. Tala bara om för oss att ni finns och vad ni gör så ska ni nog se att vi kommer till er och betalar.
-
När jag igår ställde frågan om den moraliska riktigheten i skattefinansierad kultur vände sig hela församlingen om och såg på mig med ett sådant hat, så om blickar kunde döda så hade någon stackare varit tvungen att skrapa bort min hjärnsubstans från det annars så vackra taket i Örebro länsteaters salong. Det är ju kul att man kan provocera de självutnämnda provokatörerna. Är jag kulturarbetare nu?
